Tillbakablick 2011

Det har verkligen hänt massor i år, det mesta till det positiva.

Jag har blivit godkänd agilitydomare. Jag har alltid backat för att bli domare för att jag var rädd att man skulle få mycket skit, jag vet ju hur jobbigt det är att vara tävlingsledare. Men att vara domare har verkligen bara varit roligt! Visst, det är jobbigt ibland, långa dagar osv, men till övervägande stor del så är det fruktansvärt KUL! Särskilt klass 1 tycker jag är en underbar utmaning, att lägga banor som inte skrämmer bort nybörjarna, men som ändå innehåller någon form av utmaning. Och på plats få se alla de nya ekipagen som kanske någon gång i tiden blir vår nya elit.

Jag har börjat på en ny utbildning, Hälsopromotion inriktning kostvetenskap på Göteborgs Universitet. Det är lite av en chock att gå från komvux och gymnasienivå till universitetsnivå, verkligen en utmaning som heter duga. Får väl se hur detta går i längden, man får verkligen jobba hårdare hemma än vad jag är van vid och det kräver nya rutiner som tar tid att få in.

Det bästa i år är nog ändå att jag tagit upp hamsterintresset igen, visst agilitydomeriet är jättekul, men det är mer en naturlig förlängning av mitt agilityintresse. Hamsteriet har jag verkligen saknat och jag känner att jag har blommat ut på ett nytt sätt. Jag hade guldhamsteruppfödning i tonåren. Då begränsad av hur många hamstrar jag fick ha för mamma, och av att jag inte hade kontakt med andra uppfödare. Nu är det bara jag själv som sätter stopp och jag har kontakt med massor av nya spännande människor. Förutom att jag får utlopp för avelsintresset och har massa små söta, ljuvliga djur att gosa med så får jag åter igen tillbaka pysslandet med djur som jag saknat sedan jag slutade jobba på gård. Att städa burar osv, det är mitt terapiarbete, himla mysigt. Men jag är nog fortfarande i en smekmånadsfas, så länge till kan det väl inte vara mysigt att pyssla med burar?

Tja, det var de tre mest omvälvande sakerna som hände 2011. Annat har hänt med, jag har tävlat lite sparsamt, Nemi har klassat upp sig ur agility klass 1 äntligen. Milla har blivit pensionär från agilityn. Sander har fyllt 3 och flyttat till ny avdelning på dagis. Och Cayenne är borta…

 

Finaste Cayenne

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morse möttes jag av ett mejl med besked om att finaste Cayenne ska avlivas idag. Hon har sedan en tid tillbaka artros som hon får smärtstillande mot, men det smärtstillande hjälper inte fullt ut, och nu har hon åkt på akut livmodersinflammation.

Finaste, fina Cayenne. Vi har gjort så mycket ihop, hon har lärt mig så mycket. Hon var min freestylehund som gett mig ett av mina finaste hundminnen någonsin, när vi vann en freestyleklass i stora ringen på Stora Stockholm ett år. Hon är min enda agilityhund som tagit cert, ett vardera i hopp och agility. Hon har lärt mig så otroligt mycket om hoppträning (när hennes ursprungsfilosofi var att man skulle riva minst 2 hinder per klass), om kontaktfältsträning, om gå fint i koppel-träning, hennes träning är en stor anledning till att jag har två hundar som inte drar på vilt nu.

Hon lärde Nemi att man ska vara en bitch mot valpar och andra onödiga individer…

En gång i tiden var jag och Cayenne ett sånt team, så hon var som en del av min kropp, jag skickade signalen, och hon förstod precis, vad jag än bad om. Det var väl en kombination av att hon var uppfödd hemma hos oss, jag hade varit med och valt hane och har följde varje dag i hennes uppväxt, från det att hon föddes som minst i kullen och vi inte visste om hon skulle överleva.
Det var längesedan nu, men sånt sitter kvar i själen, ett sånt samarbete.

Sina sista år levde hon ett härligt pensionärsliv hos Sanders farmor och farfar, långa promenader, två personers ständigt fulla uppmärksamhet och härliga husvagnssemestrar. Jag har saknat henne, men den omplaceringen är bland det bästa jag kunde gjort för henne, hon fick underbara sista år hos dem istället för att gå som tredjehund hos mig. Men nu ångrar jag såklart helt själviskt att jag inte fick mer tid med henne. Finaste Cayenne.

 

Agilityklass DM västra

Idag har jag dömt en klass på västra distriktets DM, jag tänkte dela med mig av min bana.
Tanken var att den skulle se ut ungefär så här, vinklar och avstånd ändrades, men jag fick till de svårigheter jag ville ha i den. Den justerades lite mellan small/medium och large, large fick det lite enklare. (Jag tänker large när jag lägger banor, så det blir att jag tänker ut en largebana som de stora hundarna får springa, så drar jag ihop/vinklar/klurar till på ett eller ett par ställen för att small/medium ska få en utmaning de med. Ändrar jag ingenting så blir det mååånga smallnollor…)

Jag är nöjd med banan och utslaget, jag var lite tveksam vad gäller banan i förväg, (jag hade velat utveckla den mer, men pga många starter var jag ombedd att försöka hålla den på 16 hinder) men det blev riktigt bra faktiskt.

Klagande Lojsa (skola, kost)

Jag börjar redan bli lite trött på kostdelen i föreläsningarna. (”Det är klart att frukt är bra, det har vi ju sagt jättelänge, man ska inte tro allt nytt som kommer via media.” Visst kan man ha olika åsikter om frukt, men är det bra bara för att man haft den åsikten länge?)

Eller när sambandet mellan mättat fett och hjärtsjukdom tas upp som en självklarhet. (http://www.kostdoktorn.se/ny-oversikt-mattat-fett-ofarligt-igen och till och med WHO tycker ju det är ok med mättat fett numera.)

Men men, mycket är absolut väldigt bra med och jag visste ju redan innan att jag skulle ha åsikter om en hel del på utbildningen.

Massa diskar

5 lopp senare så har det bara blivit diskar… Kan konstatera att mina hundar behöver träna starter, det är där det går åt skogen oftast, men annars är jag mest glad. Det är riktigt roligt att tävla agility, och stora delar av banorna har vi fått till väldigt bra.

Jag vet inte om det är bra eller inte att dela upp inläggen från en enda tävling så här, men det är lättare för mig att skriva på språng då i alla fall.

Hatar blindbyten

Idag tävlar jag klass 2 och DM på hemmaplan. Ett lopp avklarat, agility 2. Efter 4 år i agility 1 så kunde Nemi inte svänga på en agilitybana, vilket jag är helt ok med, vi har tränat för lite.
Jag är dock INTE ok med att hon blindade mig till balansen, så mycket tid som vi lagt på anti-blindbyte, det har jag dessutom tränat hemma på promenad den sista tiden. *surar*

För att förtydliga, jag hatar inte blindbyten som sådana, men jag klarar inte av att använda dem alltså gör jag inte det. Jag hatar alltså blindbyten som hundarna själva beslutar om…

Får se om det blir mer bloggande idag eller om det får räcka med det här frustrerade inlägget.

Hopplag från i söndags

 Tack för bankommentarerna! Jag ska fortsätta göra banor jag gillar, så får vi se om de tävlande fortsätter gilla dem.
Min stora utmaning blir att variera mig. Jag älskar ”racerbanor”, men jag kan ju inte bara lägga sådana. Jag har lovat mig själv att försöka variera mina banor för att gynna olika typer av ekipage.

Här är den efterfrågade lagbanan från i söndags, den stämmer inte till 100% med meter och allt, men det lyckas jag aldrig med…
Det här är som den såg ut i large, i medium/small så var 8 vinklad som nr 6 och 15 stod mer åt höger.
Jag gillade banan skarpt som lagbana, det var inte alls omöjligt att ta sig igenom den, men det var visst lite klurigt att få riktigt bra vägar och dessutom hålla farten uppe hela vägen.
Jag gillade inte att väldigt många höll på att krocka med hundarna mellan 8 och 9, får tänka på det när jag lägger banor i framtiden, är inte förtjust i när banorna kräver en ”nästan-krock” för att man ska få riktigt bra väg. (Tävlat för mycket med storhoppad terv. )

Dömande i Falkenberg

I helgen dömde jag en officiell tävling för första gången. Det var agility 1 och hopplag i Falkenberg.

Jag var inte alls lika nervös som inför examinationen, nu är jag domare och även om folk har åsikter på mitt dömande och mina banor så kan de inte ta ifrån mig det.

Jag är nöjd efter helgen. Fick i princip inga klagomål på mitt dömande (utom från mig själv, jag är min egen främste kritiker) och jag var mycket nöjd med banorna, vilket de tävlande verkade vara de med. Det var en hel del tävlande som kom fram med positiva kommentarer, det blev jag riktigt glad över!
Mest nöjd var jag med söndagens agility 1:a. Bland annat så visade den hur bra slalom hundarna hade, och den krävde att förarna tänkte till, utan att alls vara omöjlig att ta sig igenom för någon som är ute på sin första tävling någonsin. Det enda jag ångrar är att jag inte fick springa den själv med Varg, den hade varit en bra utmaning för oss.

Nästa tävling jag ska döma är DM i västra distriktet i oktober, sedan är det Varbergs klass 1 i november. Efter det har jag hittills ingenting bokat förren i juni nästa år. Så vi får se hur mycket dömt det blir. Troligtvis kommer det lite förfrågningar nu när fler vet om att jag examinerats.

Jag lägger in min etta som jag var så nöjd med. Avstånden stämmer inte exakt, men den ger en ungefärlig bild av banan.

Vänjer mig vid universitetet

Utbildningen går framåt. Just nu håller vi på med en introduktionskurs i hälsopromotion.
Ganska flummigt om man jämför med naturvetenskapen, nästan så man börjar sakna fysik B, när vi sitter och lyssnar på föreläsningar om vad hälsa är egentligen, eller läser en urtråkig bok om vetenskapsfilosofi.
Just nu känns det i alla fall mest nyttigt att lära sig hur det funkar på universitet, med seminarium, workshops, föreläsningar mm.

Idag nämndes för första gången den livsfarliga fettdieten, när man ”öser på med fett, rött kött och inga grönsaker som innehåller kolhydrater. Man kanske går ner i vikt, men man ökar kanske risken för hjärt- kärlsjukdomar.”
Jag antar att den föreläsaren inte läst de studier som visar att man får bättre kolesterolvärden av lågkolhydratskost. http://www.kostdoktorn.se/vetenskap

Klar domare!

Idag har jag gått igenom min examination till agilitydomare! Jag är så glad!

Jag dömde Smålands DM, det blev en alldeles lagom tävling för mig, jag behövde 75 starter för att examineras, det var 108 starter så det blev bra marginal.
Klubben (Värnamo BK) är inte några vana arrangörer, men det märktes inte, det flöt på väldigt fint. Tyvärr fick vi dras med åska och åskskurar som gjorde att det blev lite extra pauser, men alla verkade hålla humöret uppe vilket såklart gör stor skillnad.
(Och jag är nöjd med mina nya Ullareds-regnkläder som höll tätt jättefint!)

I morse var jag så nervös att jag skakade redan när jag klev ur sängen, men tävlingen genomfördes med skräckblandad förtjusning. Det är skitkul att döma och se hur andra löser mina banor, men samtidigt är jag fortfarande orutinerad och det är väldigt svårt att vara den ”bedömningsmaskin” som jag strävar efter att vara.

Banorna blev ok, jag fick bra utfall i medium och large tycker jag. Men med facit i hand så hade jag gärna klurat till lite vinklar till small som fick det lite väl enkelt.

Det var för övrigt dagens enda kelpie som vann DM i large, så något måste jag väl ha gjort rätt när jag lade banorna? (Nej, jag lägger inte särskilda banor som ska vara kelpievänliga, skojar bara.)